Vilka har inte i sin barndom lekt med maskrosor på ett vis eller ett annat. Tillverkat små flöjter, eller sagt ”lukta” till en vän för att sedan skjuta den gula blomman i ansiktet på dem. Kanske har du till och med smakat på dem, av misstag eller med avsikt. Då känner du utan tvivel till den bittra smak plantan förfogar över. Denna bitterhet kommer från mjölksaften maskrosen producerar, bland annat för att skydda sina rötter mot larver, som inte åtrår den bittra smaken. Forskare har analyserat maskrosens mjölksaft och upptäckt att en enskild sammansättning står för det mesta av beskyddet.

Växter producerar över 200 000 olika bioaktiva föreningar kallade sekundära metaboliter som inte är direkt involverade i självaste utvecklingen av plantan. Många av dem hjälper till att beskydda löv från växtätande insekter. Hur dessa föreningar fungerar som skydd för plantan under jord har dock inte studerats så väl. Rötter behöver ganska mycket beskydd eftersom näringen förvaras där; vilket plantan förlitar sig på när den skall åter växa upp till våren.

Ollonborren (Melolontha melolontha) spenderar sina första tre år i livet med att krypa runt under marken och äta på olika plantors rötter, och den ger sig gärna på maskrosens. Maskrosen producerar mjölksaft över i stort sett hela sin planta, men mest utsöndras från sårade rötter.

För att undersöka försvarsmekanismen analyserade Matthias Erb från Max Planck Institute for Chemical Ecology med kollegor de olika sammansättningarna i mjölksaften från över ett dussin olika sorter av maskros med hjälp av kromatografi. En substans med terpenlakton, taraxin och beta-D-glukopyranosyl (TA-G) visade sig inverka menligt på ollonborrelarvernas utveckling.

Tester utfördes i en trädgård för att se hur TA-G påverkade förekomsten av rotätande larver. Man planterade olika typer av maskros, och det visade sig att det minskade antalet larver i området. Man identifierade också genen som producerar TA-G i maskrosen och stängde av denna för att se hur det påverkade förekomsten av larver. Med den TA-G-producerande genen avstängd så ökande mängden larver markant i området.

Källor: IFL Science, PLOS Biology
Bild: Foto av Jonn Leffmann