Forskare har analyserat DNA från över 5 000 renrasiga hundar och hundar av blandras. DNA:et visar på att hundar troligen domesticerades i centrala Asien — i närheten av dagens Nepal och Mongoliet. Dessa upptäcker publicerades i Proceedings of the National Academy of Sciences.

Arkeologer och genetiker är överens om att hundar härstammar från eurasisk varg och att de grenade ut från vargen för ca 15 000 år sedan. Det råder dock skilda meningar om var domesticeringen skall ha skett.

Adam Boyko och hans kollegor analyserade mer än 185 800 genetiska markörer i blodprover från 4676 renrasiga hundar, 167 hundar av blandras och 549 gatuhundar från 38 olika länder. De fokuserade på mångfald i mitokondriellt DNA, Y-kromosomer och autosom.

Hundar från neotropiska områden och södra Stilla havet visade sig uteslutande ha härkomst från Europa, trots att hundar funnits där långt före kontakten med Europa. Det tyder på att de blivit ersätta av europeiska hundar. Andra hundar, bland annat de i Afrika, visade dock på blandad härkomst från europiska och inhemska ättlingar.

Mest bemärkningsvärt är dock att många populationer — bland annat de i Vietnam, Indien och Egypten — visar väldigt lite bevis för att ha blandats med individer från Europa. De visar istället starka kopplingar till centrala Asien. Hundar i närheten av östra och sydvästra Asien visar höga nivåer av genetisk mångfald på grund av sin närhet till centrala Asien.

Vargar var närvarande i området under jägarstenåldern (mesolitikum), och de levde på samma däggdjur som människorna. Människans ökade tillväxt och teknologiska utveckling vad det gäller vapentillverkning kan ha lett till att vargens tillgångar på mat minskat och att de till följd tvingats bli asätare. Detta tros ha lett till att vargarna anpassat sig till att äta människans rester och därmed blivit tama och till följd fått sina färdigheter i jakt begränsade.

Källor: Proceedings of the National Academy of Sciences, IFL Science